08/08/2026
Lär känna våra utställare: Istvan Csomortani
Jag fotograferar för att berätta och förstå världen lite bättre.
I varje bild försöker jag lyssna efter det som är sant, inte bara det som syns, utan det som ligger kvar som en ton under ytan.
Jag försöker följa ljuset som man följer en viskning, försiktigt, utan att forma det, tills essensen träder fram av sig själv.
För mig är en bild lyckad när min intention blir din upplevelse — när det jag försöker hålla varsamt i motivet så det får landa hos dig och bli något eget.
Jag fotograferar inte för att hålla fast ögonblicket, utan för att dela det. För att världen ibland talar tyst, och jag vill låta dess röst få komma fram
Viskning i kosmos
Hon glider fram som en ton som just fötts, mjuk, rund, utan brådska, som om natten själv bar henne i en långsam sång av mörker och ljus.
Lyktan hon håller är en liten melodi, ett varmt skimmer som svävar framför henne och öppnar rymden i mjuka intervaller, som om ljuset sjöng hennes namn.
Hunden vid hennes sida är en låg baslinje, en trygg puls som följer henne genom stjärnornas stilla harmonier, en rytm som aldrig lämnar.
Planeten ovanför dem är en rund ton, en djup resonans som vibrerar i samma takt som hennes hjärta, som om världen ville spela med.
Galaxen bakom är ett svep av färgklanger, ett långsamt crescendo av ljus som rör sig som en melodi utan ord, en sång som bara universum kan sjunga.
Och hon — hon blir en del av allt detta, en ton som svävar, en melodi som andas, ett ljus som fortsätter för att världen lyssnar.
Fokus
Skapande händer som formar leran som om de rörde vid något heligt och gammalt. Ett uråldrigt hantverk som har utförts i generationer. Bakom de leriga händerna lyser skarpa, fokuserade ögon — en blick som vakar över formens födelse med en stilla, inre vördnad.
Det är ett ögonblick där hantverket blir en tyst bön, och där formen stiger fram som en liten andlig gest ur jordens egen mjuka närvaro.