21/09/2026
När man får ta hand om den som en gång tog hand om en 💔
Idag är det den internationella Alzheimerdagen 💜 En dag då jag alltid försöker sprida mer kunskap om sjukdomen som varit en stor del av mitt liv sedan 2013. När min pappa var 54 år fick han diagnosen Alzheimers sjukdom.
Under de sista åren fick jag hjälpa honom med sådant som att klä på sig, förklara hur man sätter sig på en stol, dela maten i mindre bitar och hindra honom från att gå rakt ut i vägen. Man fick spela med i de mest bisarra historierna och ibland visste han inte ens vem jag var. Och det här är ändå bara en liten del av vad sjukdomen innebar.
Han levde med sjukdomen i sju år innan han gick bort på ett äldreboende, endast 61 år gammal. Då var han bara ett skal av sitt forna jag och hade sedan länge förlorat alla sina fysiska och kognitiva förmågor – sådant som vi andra tar för givet.
Alzheimers är inte en naturlig del av att bli gammal. Det är en obotlig hjärnsjukdom som kan drabba precis vem som helst.
Det här är de sista bilderna jag har på oss två. De togs 2019, ungefär ett år innan han gick bort. Han förstod inte att jag fotade och visste förmodligen inte längre att jag var hans dotter 💔
Alzheimers tog min pappa och jag får aldrig tillbaka honom. Men jag kan hjälpa till att sprida kunskap och samla in pengar till forskningen, så att andra förhoppningsvis slipper drabbas. Jag löper själv 20–30 % risk att insjukna, vilket känns som en läskig siffra när jag själv börjar närma mig den ålder pappa var i.
Skänk gärna en slant till Alzheimerfonden –
Swish 90 111 98
Tack! ❤️💜
