21/04/2026
Tjädertupp i en förtrollad tallskog
🇸🇪 I fyra års tid har jag väntat. På solen. Det har varit fyra långa år. Men efter fyra års väntan kom så dagen då det var öppningsr i molntäcket medan jag låg ute på tjäderspel. Varje år har molnen legat över spelplatsen här i Uppsalatrakten. Jag har lärt känna tupparna på den här spelplatsen och vet – så gott man kan veta något om de minst sagt mystiska tjädrarna – hur de rör sig inom sina revir på berghällarna.
Den här tuppen brukar spela bakom träd och växtlighet, men dyker ibland upp inom synhåll från mitt gömsle. Under ett kort ögonblick den här morgonen sken solen på ett magiskt vis igenom trädkronorna och lyste upp tuppen under den lilla stund han visade sig.
🇬🇧 Capercaillie in an enchanted pine forest
For four years, I have been waiting. For the sun. It has been four long years. But after four years of waiting, the day finally came with breaks in the clouds while I was out in the lekking grounds. Every year, clouds have hung heavy over the site here in the Uppsala area. I have gotten to know the roosters at this lek and I know – as well as one can know anything about the ever-mysterious capercaillie – how they move within their territories on the rocky outcrops.
This particular rooster usually displays behind trees and vegetation, but occasionally appears within sight of my blind. For a brief moment this morning, the sun shone through the canopy in a very magical way, illuminating the rooster during the short time he revealed himself.
