Människor har alltid varit mitt favoritsubjekt som fotograf. Det hela började med anonyma gatuporträtt som övergick till enkla porträtt av människor i min närhet vilket senare fortsatte mot mer avancerat porträtt där blixtar och ljussättning blev en vardag. Trots att verktygen och metoderna blev mer avancerade så har även de enkla gatuporträtten alltid funnits kvar och jag tror det är detta intres
se får både gatufotots fantastiska värld kombinerat med det mer uppstyrda porträttens utmaningar som ledde mig in i bröllopsfotots kaotiska värld. Som gatufotograf fångar vi känslor, uttryck, ansikten, händelser som dyker upp en sekund för att sedan försvinna för gott, tajming och ett bra öga är A och O. Som porträttfotograf handlar det istället om att skapa stämningen, skapa scenen och sedan hjälpa den eller de jag fotar att inte bara passa in i bilden utan att äga den. När man som jag fotar ”vanliga människor” ligger utmaningen i att få det uppstyrda porträtten att inte bara se avslappat och naturligt ut, utan framförallt kännas naturligt och kul för paret eller personen framför kamera. Detta är vad jag älskar med porträttfotografering och en utmaning jag antar så ofta jag bara kan. Som ni kan förstå är kombinationen gatufotograf och porträttfotograf klockren för bröllopsfotografering och en levande familjefotografering så det är kanske inte förvånande att jag fastnat för detta.
