23/05/2026
Sakta börjar jag komma ikapp med skrivandet här på bloggen och sakta börjar jag få ut inlägg i den takt jag vill. Det har varit en period av visst stiltje när det kommer till mitt skrivande, men nu börjar jag sakta att komma igång igen. Medan jag var i Berlin fanns helt enkelt inte tiden att sitta så mycket vid datorn och även tiden innan resan var det lite si och så med tid och inspiration när det kom till att prioritera bloggen. Men nu är jag tillbaka på banan vad gäller det mesta i vardagen vilket även inkluderar det där med att blogga. Nu har jag bunkrat upp med kaffe och annat läskande för att kunna sitta lite vid datorn – sommarvärmen till trots – och få ut lite inlägg. Jag har många intryck att förmedla efter den intensiva men ytterst härliga resan till Berlin och även den tillvaro som tagit vid efter hemkomsten, bland annat med återgång till min nygamla tjänst på jobbet. Nu kan jag äntligen känna inspirationen komma tillbaka förmedla vad som händer i vardagen – även om det för ögonblicket är mest jobb som gäller. Jag har varit inne på det förr, att jag har världens bästa jobb – inte minst så här under sommartid. Det är en fröjd med alla fritidsbåtar som passerar varje dag och kontakten med semesterfirarna som tar sig fram till och från Mälaren. Nu väntar en extra intensiv del av året, både på jobbet och rent privat. Det är mycket man vill hinna med under de korta sommarmånaderna, som besök i sommarstugan, roadtrips till olika ställen och besök hos släkt och vänner. Man vill hinna grilla, äta glass, åka båt, bada och allt annat som hör sommaren till. På jobbet är det alltid extra mycket att göra under sommaren, samtidigt som det ska funka med semestrar och ledigheter som folk vill ha just under sommaren. Så jag kommer förhoppningsvis inte att lida brist på saker att fylla blogginlägg med. Sedan är jag alltid restriktiv med vad jag skriver om jobbet i sociala medier – inklusive bloggen. Dels har jag – som många andra – tystnadsplikt när det gäller vissa saker, dels är vissa saker rent olämpliga att lägga ut, tystnadsplikt eller ej. Men vissa saker kan jag förstås nämna och redogöra för, så jobbet kommer att beröras till viss del även framledes.
Men sådant som händer utanför jobbet finns det normalt inga begräsningar när det kommer till vad jag lägger ut på bloggen, så där är jag desto friare. Sedan har jag förstås vissa ”regler” som jag själv satt upp när det kommer till vad jag lägger ut eller ej. Jag är petnoga med att inte lägga ut alltför mycket information om eller bilder på personer som själva inte givit sitt uttryckliga tillstånd till detta. Tittar ni riktigt nog på bloggen, kommer ni notera att det finns ytterst få bilder på personer där ansiktet syns – förutom bilder på mig själv. Det är en av de policys jag har, att inte ”hänga ut” folk om det inte är absolut nödvändigt. Jag gör givetvis undantag ibland, men det är ytterst sällan. Länge framgick det inte ens på blogg huruvida jag var singel eller ej, men det har jag luckrat upp lite. Numera är det ingen hemlighet att jag är sambo, men även vad gäller min är det ytterst sällan jag lägger ut information om henne. Jag har själv valt att blogga och lägga ut saker om mig, men det behöver inte betyda att jag lägger ut saker om släkt och vänner. De har inte valt att jag ska blogga utan får själva lägga ut saker i sociala medier när/om de så önskar. Alla har inte haft helt lätt att hantera att jag låter släkt och vänner vara anonyma i mina inlägg. Jag har haft flickvänner som blivit riktigt förbannade och svartsjuka för att jag inte lagt ut saker som berört just dem i mina inlägg. Men jag har inte vikt en tum, utan är stenhård på att vill du skylta med saker på internet, då får du göra det själv – inte genom mig. Och det är i första hand av omtanke om mina medmänniskor som jag väljer att göra så. Självklart är det oftast okej att jag lägger ut att jag rest någonstans med en viss familjemedlem, ätit middag hos min pappa, druckit öl med en specifik vän eller liknande. Men rätt vad det är råkar jag kanske lägga ut för mycket, något som gör att någon råkar illa ut i någon bemärkelse – och just därför avstår jag ifrån att redogöra för dessa detaljer i tillvaron.
Sakta börjar jag komma ikapp med skrivandet här på bloggen och sakta börjar jag få ut inlägg i den takt jag vill
