18/07/2025
Idag skickade jag in registreringsformuläret för deltagande i en akademisk konferens på institutionen English, Film, Theatre, Media and Communication, and Art History Humanities and Social Sciences (FHSS). Det är här jag studerar, ska också doktoreraom allt går bra. Men deit är det långt, minst två och ett halvt år av tre.
- I strongly encourage you to participate in the conference, sa min handledare med betoning på strongly. Ett artigt sätt att deltagande är i princip obligatoriskt.
Att byta språk från svenska till engelska, att byta akademisk värld från Uppsala till Victoria university i Wellington är ett äventyr. Ett äventyr som också har väckt panikkänslor, det erkänner jag. En invan rädsla som bottnar i dissonans med bokstäverna.
På lågstadiet tejpade fröken fast orangea lappar med bokstäver som jag blandade i hop (ganska många). På mellanstadiets sista dag inför sommarlovet smög fröken till mig en tjock bibba med fylleriövningar för rättstavning och sa: jag tycker du ska öva på de här i sommar. På högstadiet tyckte lärarna att mina uppsatser visserligen var fantasifulla, men mängden röda krumelurer, pinnar och sträck som lagts till motiverade mediokra betyg. När jag började som lokalreporter på Dala-Demokraten högläste jag mina texter och stavade ut varje ord så många gånger att jag nästan alltid jobbade över. Ändå kunde det hända att jag vaknade vid fyratiden med panik över att jag stavat fel i rubriken och rusade ut så snart tidningsbudet slamrat i brevlådan. För inom mig har orden, om du bara kunde sluta slarva, fastnat inuti mig utan att hitta ut.
Ändå skriver jag. På något sätt har jag tagit tillbaka rätten att formulera mig, har trots allt erövrat ett språk. Det räcker. Jag är nöjd! Hålla på att krångla med att skriva på engelska, uteslutet. Punkt.
Ändå befinner jag mig här. På ett engelskspråkigt universitet och till en början, med ett osäkert knagglar fram på engelska. Men snart bestämde att min svengelska, Swenglish är ok. För jag lär mig. För jag har något att berätta. Punkt kan jag sätta sen.
Och snart är det dags för konferens. 20 augusti ska jag presentera min forskning. På engelska. För akademiker som ställer frågor. Om någon undrar, är det här presentationen till konferensen:
This paper examines representations of the female body as reflections of physical and mental health. It opens by highlighting a visual resemblance in a selection of images of women diagnosed with hysteria at a Parisian asylum in the late 19th century and contemporary pictures of yoga poses commonly shared on social media platforms today. While hysteria and yoga differ in context—one depicting today’s woman’s pursuit of optimal health, the other offering a historical perspective on theories of women's illness within a patriarchal society—the paper analyzes and compares how iconography, posture, and meaning shift across different times and cultures, regardless of medium or artistic style. It aims to uncover layered stories beneath the surface, outside the picture frame, and under the skin of the bodies, revealing a collective, transhistorical female narrative characterized and interwoven by anxiety, visibility, surrender, and resistance. By emphasizing how visual conventions migrate and influence contemporary images, self-expression, and perception, this analysis offers a solid historical foundation that contributes to broader discussions on the impact of visual media on young people’s mental and physical health in an increasingly image-saturated world.
Hoppas det gick att läsa. Jag bjuder på alla stavfel du kan hitta. Snart ska jag ta helg, men först ska jag beskära mina rosor i trädgården och baka fredags-mys-pizza med min lilla familj.
https://www.annikabjorndotter.com/post/från-bostavsdissonans-till-akademisk-konferens
Foto: Albert Londe ca 1885
